Liljeholmens industrihistoria hänger tätt samman med dess historiska, unika administrativa status. När Liljeholmen år 1860 blev en egen köping – en självständig tätort utanför Stockholms stad – öppnade sig nya möjligheter för företag och industrier att etablera sig. Utanför stadens gränser gällde friare regler för byggnader, skatter och miljö. Det gjorde Liljeholmen attraktivt för verksamheter som hade svårt att etablera sig inne i Stockholm.
Liljeholmens lättillgängliga läge intill Mälaren och järnvägen gjorde det också attraktivt för tidiga entreprenörer. Kattuntryckerier (kattun är ett gammalt ord för bomull) var ett av de första industriklustren i Liljeholmen. Tygframställningen krävde mycket vatten, som enkelt hämtades från Mälaren och Trekanten. Snart följde den kemisk-tekniska industrin, med produktion av allt från tvål och skokräm till gas och målarfärg. Bland de mest välkända företagen som etablerade sig här fanns Alcro-Beckers, Nordströms Trä, Cementa och inte minst Liljeholmens Stearinfabriks AB, som flyttade hit på 1860-talet. Även Munksjö pappersbruk och senare Vin- och Spritcentralen hade stora verksamheter i och runt Liljeholmen.
År 1913 införlivades Liljeholmen med Stockholms stad och förlorade sin status som självständig köping. Då hade Liljeholmen utvecklats till ett viktigt industriområde med starka historiska rötter. Den som har ögonen med sig, kan se spår av Liljeholmens unika industrihistoria runt varje hörn.
